Elvira föddes den 27/2 2011 kl 11:55 på Linköpings BB. En förlossning som jag vill beskriva med tre ord: underbar, trygg och spännande. Visst gjorde det ont, men alla andra känslor runt omkring och det faktum att jag kände mig så otroligt positiv genom hela förlossningen gör att dessa känslor är så mycket starkare. Om jag såhär i efterhand ska säga vilken fas som var den tuffaste så var det då jag låg hemma i badkaret natten mellan den 26/2 klockan 20:00 och den 27/2 klockan 03:00 och hade värkar. Det var otroligt skönt att vara omgiven av värme hela tiden men då värkarna blev starkare och starkare så började jag fundera på hur jobbigt det skulle bli när vi väl var inne på BB. Inte alls bra att tänka så, men givetvis dök tankarna upp... men å andra sidan är ju inte det så konstigt för en förstföderska. Såhär i efterhand vet jag att jag absolut inte hade behövt tänka så.
Väl inne på BB gick allt i ett rasande tempo! Ja... enligt mig iallafall, Markus kanske upplevde det helt annorlunda =) När barnmorskan väl petade hål på hinnan så att vattnet gick drog värkarna tag i mig rejält. Jag andade mig igenom värkarna och började med att stå vid ett "gåbord". Efter en stund undrade barnmorska Cathrine om jag hade funderat på smärtlindring och jag tänkte i det skedet att akupunktur kunde vara bra... men enligt barnmorska skulle inte det hjälpa utan det bästa vore att börja med lustgas. Kära, underbara helt fantastiska LUSTGAS! Guuud vad jag älskar lustgas! Under mitt "lustgasrus" var det många roliga kommentarer som jag kläckte enligt Markus och barnmorskan. Markus säger att han kan skriva en hel bok om alla tokigheter som for ur mig...=) Efter ett par timmar ville jag ha ryggmärgsbedövning, vilket fixades på en gång. Innan förlossningen var det här det jag var orolig inför. Jag hatar sprutor och ville verkligen inte ha någon ryggmärgsbedövning. Men den där löjliga lilla sprutan kändes inte överhuvudtaget. Haha tänk att jag var mer orolig för sprutan än själva förlossningen. När ryggmärgsbedövningen började värka förändrades smärtan till att vara helt centrerad till bäckenbotten. På något konstigt sätt upplevde jag den smärtan skön och befriande... nu var jag jättebajsnödig! =) Vilket jag tjatade om stup i kvarten. När barnmorskan tillslut sa att det var dags att krysta så var det nästan så att jag jublade av glädje. Krystvärkarna varade i ca 45 minuter och det var helt fantastiskt äntligen få börja krysta. När klockan var 11:55 föddes vår underbara lilla Elvira och de la henne på mitt bröst. Men det tog ett par lååånga minutrar innan Markus tittade mellan Elviras ben och såg vad det var för kön.... en underbar liten FLICKA.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar