Helgen fram till förlossningen

Nu ska jag försöka att beskriva så mycket som möjligt av den omtumlande helgen vi hade när Elvira kom till världen, jag tar vid där jag lämnade efter förra blogginlägget.

Fredag eftermiddag förlöpte utan större dramatik här hemma, Frida arbetade sig genom värkarna och framåt 01:00 kände hon att det var dags för oss att åka upp. Undersökning på US visade att nu var livmoderhalstappen nästan helt borta och öppningsarbetet var precis på väg att starta. Det är inte lätt som förstagångsföderska att veta hur starka värkarna ska vara eller hur nära det är... Den här gången blev vi hemskickade igen och fick fortsätta hemifrån.

Lördagen fortsatte i samma tecken, värkar och värkarbete. Jag försökte att vila mig så mycket som möjligt, men det är svårt att koppla av när ens fru har värkar. Framåt eftermiddagen kände Frida att smärtorna började bli överväldigande och vi åkte upp igen runt 15:30. Den här gången hade hon öppnat sig 3-4 cm och latensfasen (som det heter) började lida mot sitt slut. Till vår stora frustration dog värkarna ut nästan helt när vi kom upp till sjukhuset - som om det inte alls var förlossning på G :(
Vi blev ombedda att vanka 1½ timme på US för att sedan göra en ny undersökning när vi var tillbaka.
Vi passade på att gå ner till cafeterian för att skaffa kaffe och macka och där sprang vi på en sprudlande Ullis som hade rast just då :) Det var jobbigt och lite generande att sitta med värkar i cafeterian och försöka se oberörd ut så vi tog med oss mackan upp på förlossningssalen och fortsatte där.

När 90 minuter hade gått undersöktes Frida igen, men det var i det närmaste status quo - ca 4cm öppen. Barnmorskan sa att vi gärna fick stanna om vi ville eftersom förlossningen just var på väg att dra igång, men att vi även kunde fortsätta hemifrån då det inte var någon större risk att barnet skulle födas snart.
Frida kände sig då lugn och bestämde att vi lika gärna kunde åka hem och kämpa vidare ett tag till.

Väl hemma kröp hon ner i ett varmt bad och där blev hon liggande - mig skickade hon i säng för att vila och samla krafter och jag var knappast svårsövd ;-)
Efter ett tag fick Frida fylla på med mer varmvatten då det började bli kallt i badet och såhär fortsatte det... Frida låg och plaskade och jobbade inte mindre än 7 timmar(!!) i badet. Hon väckte mig framåt 2-tiden på natten och bad mig massera hennes fötter... Jag vet inte hur jag med ord ska beskriva hur ett par fötter som badat i 7 timmar ser ut, men det var inte vackert ;-) Tyvärr tog jag inget kort på det, det hade varit skoj att ha!

Slutligen vid 3-tiden på natten åkte vi upp till US igen och den här gången blev vi kvar - det som hände därefter tänkte jag tillägna ett alldeles eget inlägg :)

Kram på er!
//Den otroligt stolte pappan Markus