Morfar och Irre på besök

En stolt morfar och Irre har hunnit träffa Elvira ett par gånger sen vi kom hem från BB. Irre tror att Elvira kommer att bli rödhårig och morfar har redan ett smeknamn på Elviras framtida pojkvän - "91:an" hihi.

Vi ser all fram emot många mysiga stunder tillsammans och nedan hittar ni bilder från några av dem. Kanske morfar kan lära Elvira att använda en hammare i sommar? Det gäller att börja i tid och Elvira är inte en tjej som kommer ha tummen mitt i handen - nä, hon brås på mor sin =)

Mys med morfar!

Mys med Irre!

Farmor på besök

I helgen (18-19 mars) var farmor på besök! =) En stolt och glad farmor som älskar sitt lilla barnbarn.

Puss farmor!

Farmor hade med sig en underbar sångbok med massor av gamla kända barnvisor. Markus och jag funderar starkt på att skaffa oss en gitarr och lära oss de enklaste ackorden. "Sång är glädje" skrev famor i boken som Elvira fick. Helt rätt! Här ska det sjungas, vare sig vi kan eller inte =)

Farmor hade även stickat en söt liten rosa kofta med tillhörande vantar och mössa. På söndagseftermiddagen invigde vi de nya kläderna =)

Elvira med sina nya kläder =)

Nästa gång farmor kommer blir den 7/5. Då har vi nämligen planerat att åka på betessläpp i Askeby och Öjebygård. Det ser vi fram emot!

BB och NEO

Tänka sig att Elviras första dygn blev så lyxiga att hon fick åka till Playa del US ;)

Nåja, så kul var det kanske inte... men som tur var så hann varken jag eller Markus bli så oroliga. Det visade sig att Elvira hade gulsot och ganska höga billirubinvärden i jämförelse med hennes ålder (ett dygn). Elvira och jag har olika blodgrupp och efter ett blodprov såg de att Elvira inte tål mitt blod. Med andra ord var det ganska bråttom att få henne till Neonatalavdelningen och solsängen. Endast 24 timmar efter förlossningen sprang vi över till avdelning 15. Springa är inte att rekommendera då man är precis nyförlöst =) Väl inne på Neonatalavdelningen blev vi väl omhändertagna av den underbara personalen.

Följande dygn hade vi ett fullspäckat schema med amning, sondmatning, vägning, provtagning och mycket mer. Som nyblivna föräldrar fick vi massor av goda råd från personalen och vi upplevde den här tiden på NEO som mycket positiv.

Elvira i solsängen. Superläckra solglasögon som vi tog med oss hem =)

Eftersom mjölken ännu inte runnit till och Elvira var i stort behov av MYCKET mat iom solningen fick pappa mata med kopp. Elvira blev väldigt trött av solningen och somnade så fort vi skulle mata henne. Efter ngn dag beslutade läkaren att de skulle sätta in en sond.

Superglad över att lyckas pumpa ut lite råmjölk =)

En pigg och glad Elvira!

Första dagen utan solsängen! Elvira fick följa med oss till lunchrummet, vilken lycka! =)

Trötta men lyckliga! Äntligen fick vi åka hem och börja vårt nya liv med lilla Elvira.

Jag kan flyga...

... jag är inte rädd! =)

Första badet

En vecka efter att Elvira föddes var det dags för premiärdoppet i Finérs SPA.

Nu vet vi att tjejen brås både på far och mor =) En riktig badtjej! =) Först var det nog lite läskigt... men inga sura miner utan bara fundersamhet. Det syntes att Elvira tyckte det var riktigt mysigt att bada med sin pappa =)

Helgen fram till förlossningen

Nu ska jag försöka att beskriva så mycket som möjligt av den omtumlande helgen vi hade när Elvira kom till världen, jag tar vid där jag lämnade efter förra blogginlägget.

Fredag eftermiddag förlöpte utan större dramatik här hemma, Frida arbetade sig genom värkarna och framåt 01:00 kände hon att det var dags för oss att åka upp. Undersökning på US visade att nu var livmoderhalstappen nästan helt borta och öppningsarbetet var precis på väg att starta. Det är inte lätt som förstagångsföderska att veta hur starka värkarna ska vara eller hur nära det är... Den här gången blev vi hemskickade igen och fick fortsätta hemifrån.

Lördagen fortsatte i samma tecken, värkar och värkarbete. Jag försökte att vila mig så mycket som möjligt, men det är svårt att koppla av när ens fru har värkar. Framåt eftermiddagen kände Frida att smärtorna började bli överväldigande och vi åkte upp igen runt 15:30. Den här gången hade hon öppnat sig 3-4 cm och latensfasen (som det heter) började lida mot sitt slut. Till vår stora frustration dog värkarna ut nästan helt när vi kom upp till sjukhuset - som om det inte alls var förlossning på G :(
Vi blev ombedda att vanka 1½ timme på US för att sedan göra en ny undersökning när vi var tillbaka.
Vi passade på att gå ner till cafeterian för att skaffa kaffe och macka och där sprang vi på en sprudlande Ullis som hade rast just då :) Det var jobbigt och lite generande att sitta med värkar i cafeterian och försöka se oberörd ut så vi tog med oss mackan upp på förlossningssalen och fortsatte där.

När 90 minuter hade gått undersöktes Frida igen, men det var i det närmaste status quo - ca 4cm öppen. Barnmorskan sa att vi gärna fick stanna om vi ville eftersom förlossningen just var på väg att dra igång, men att vi även kunde fortsätta hemifrån då det inte var någon större risk att barnet skulle födas snart.
Frida kände sig då lugn och bestämde att vi lika gärna kunde åka hem och kämpa vidare ett tag till.

Väl hemma kröp hon ner i ett varmt bad och där blev hon liggande - mig skickade hon i säng för att vila och samla krafter och jag var knappast svårsövd ;-)
Efter ett tag fick Frida fylla på med mer varmvatten då det började bli kallt i badet och såhär fortsatte det... Frida låg och plaskade och jobbade inte mindre än 7 timmar(!!) i badet. Hon väckte mig framåt 2-tiden på natten och bad mig massera hennes fötter... Jag vet inte hur jag med ord ska beskriva hur ett par fötter som badat i 7 timmar ser ut, men det var inte vackert ;-) Tyvärr tog jag inget kort på det, det hade varit skoj att ha!

Slutligen vid 3-tiden på natten åkte vi upp till US igen och den här gången blev vi kvar - det som hände därefter tänkte jag tillägna ett alldeles eget inlägg :)

Kram på er!
//Den otroligt stolte pappan Markus

Fridas förlossningsberättelse

Något helt underbart fantastiskt har skett! Vår lilla dotter, Elvira Leontina Maja Finér, har kommit till världen!

Elvira föddes den 27/2 2011 kl 11:55 på Linköpings BB. En förlossning som jag vill beskriva med tre ord: underbar, trygg och spännande. Visst gjorde det ont, men alla andra känslor runt omkring och det faktum att jag kände mig så otroligt positiv genom hela förlossningen gör att dessa känslor är så mycket starkare. Om jag såhär i efterhand ska säga vilken fas som var den tuffaste så var det då jag låg hemma i badkaret natten mellan den 26/2 klockan 20:00 och den 27/2 klockan 03:00 och hade värkar. Det var otroligt skönt att vara omgiven av värme hela tiden men då värkarna blev starkare och starkare så började jag fundera på hur jobbigt det skulle bli när vi väl var inne på BB. Inte alls bra att tänka så, men givetvis dök tankarna upp... men å andra sidan är ju inte det så konstigt för en förstföderska. Såhär i efterhand vet jag att jag absolut inte hade behövt tänka så.

Väl inne på BB gick allt i ett rasande tempo! Ja... enligt mig iallafall, Markus kanske upplevde det helt annorlunda =) När barnmorskan väl petade hål på hinnan så att vattnet gick drog värkarna tag i mig rejält. Jag andade mig igenom värkarna och började med att stå vid ett "gåbord". Efter en stund undrade barnmorska Cathrine om jag hade funderat på smärtlindring och jag tänkte i det skedet att akupunktur kunde vara bra... men enligt barnmorska skulle inte det hjälpa utan det bästa vore att börja med lustgas. Kära, underbara helt fantastiska LUSTGAS! Guuud vad jag älskar lustgas! Under mitt "lustgasrus" var det många roliga kommentarer som jag kläckte enligt Markus och barnmorskan. Markus säger att han kan skriva en hel bok om alla tokigheter som for ur mig...=) Efter ett par timmar ville jag ha ryggmärgsbedövning, vilket fixades på en gång. Innan förlossningen var det här det jag var orolig inför. Jag hatar sprutor och ville verkligen inte ha någon ryggmärgsbedövning. Men den där löjliga lilla sprutan kändes inte överhuvudtaget. Haha tänk att jag var mer orolig för sprutan än själva förlossningen. När ryggmärgsbedövningen började värka förändrades smärtan till att vara helt centrerad till bäckenbotten. På något konstigt sätt upplevde jag den smärtan skön och befriande... nu var jag jättebajsnödig! =) Vilket jag tjatade om stup i kvarten. När barnmorskan tillslut sa att det var dags att krysta så var det nästan så att jag jublade av glädje. Krystvärkarna varade i ca 45 minuter och det var helt fantastiskt äntligen få börja krysta. När klockan var 11:55 föddes vår underbara lilla Elvira och de la henne på mitt bröst. Men det tog ett par lååånga minutrar innan Markus tittade mellan Elviras ben och såg vad det var för kön.... en underbar liten FLICKA.